Har vi skrivit något om vad riksnormen är för något tidigare?
Kanske något litet. Här kommer litet mer.
Riksnormen är baserad på konsumtions- och prisstudier som Konsumentverket gör. Resultatet av studierna återspeglar vad det kostar att uppnå det som kallas skälig levnadsnivå i Sverige, alltså varken en miniminivå eller en lyxnivå av konsumtion utan en nivå som ska motsvara ungefär vad låginkomsttagare har råd med och kan prioritera.
Riksnormen är uträknad per månad och för en ensamstående utan barn ligger den på 3 840 kr år 2012. År 2011 låg den på 3 720 kr. Med den inkomsten varje månad förväntas hela årets kostnader för de produkter som bör finnas i ett hushåll för att man ska kunna klara av vardagen på ett tillfredsställande vis vara täckta. Exempel på vilka utgifter vi talar om här är mat, schampo, kläder och skor, toalettpapper, böcker, dammsugarpåsar, plåster, glödlampor, biobesök och simhallsbesök. Det kräver tämligen nogsam planering av hushållskassan eftersom det inte finns någon egentlig marginal att tala om.
Det är alltså riksnormen som är grunden för hur mycket pengar man får om man söker ekonomiskt bistånd och den regleras av 4 kap 3 § 1 punkten i Socialtjänstlagen. Det är regeringen som varje år fastställer riksnormen genom en ändring i Socialtjänstförordningen.
Ojojoj, tänker du nu, 3 840 kr täcker ju inte ens min hyra! Det stämmer. Kostnad för hyra och el är inte inräknat i riksnormen. De utgifterna ingår i vad som kallas skäliga kostnader utanför riksnormen och regleras av 4 kap 3 § 2 punkten i Socialtjänstlagen. Försörjningsstöd kan alltså beviljas även för utgifter som hyra och el och hemförsäkring, medlemskap i a-kassa och resekostnad till och från arbete.
Sen finns det en tredje grupp utgifter som också kan beviljas. Det handlar om Livsföring i övrigt och ingår inte i riksnormen för de klassas inte som lika frekvent återkommande och eftersom försörjningsstöd är tänkt att vara en tillfällig ekonomisk lösning är det inte säkert att alla som beviljas försörjningsstöd har behov av dessa utgifter. Till livsföring i övrigt hör utgifter som hälso- & sjukvård, tandvård, glasögon, hemutrustning, flyttkostnader, spädbarnsutrustning, avgifter för kommunal service och umgängesresor.
Pengar utbetalas aldrig utan utredning. Utgifterna i både gruppen skäliga kostnader utanför riksnormen och livsföring i övrigt utreds i varje enskilt fall och det kan se lite olika ut från kommun till kommun hur behovet tillgodoses. Men grundförutsättningen är följande; Om den månatliga beräkningen av den enskildes ekonomi visar att han eller hon saknar tillräckliga inkomster för att bekosta de utgifter som redogjorts för ovan, och själv har gjort vad han eller hon kan för att försörja sig så föreligger rätt även till dessa kostnader.
Nu får det vara bra för idag. Om ni har frågor på detta, eller invändningar eller tillägg, hör av er! Rätt ska vara rätt.
Ni kan läsa Socialtjänstförordningen här.
Mer om riksnormen här.
